Även om det sedan länge är känt att kvinnor kan vara förlossningsrädda långt innan de blir gravida, har nästan all forskning om förlossningsrädsla handlat om hur det är att vara rädd under en pågående graviditet. I Sverige är det också framförallt gravida som erbjuds stödinsatser för sin rädsla.
Vi har nyligen publicerat en studie där vi intervjuat nio kvinnor om deras upplevelser av att vara förlossningsrädda innan sin första graviditet. Alla kvinnor i studien ville ha barn, men deras förlossningsrädsla hindrade dem från att våga blir gravida. Syftet med studien var att lyfta fram deras erfarenheter och på så sätt lyfta fram en grupp som hittills varit ganska osynlig både i forskning och i den kliniska vardagen.
Kvinnorna i studien hade alla varit rädda länge och många var osäkra på när rädslan först dykt upp. Gemensamt var att de uppfattade en förlossning som något väldigt riskfyllt och att de tvivlade på sin egen förmåga att kunna hantera en sådan situation.
De beskrev att de försökte hantera sin rädsla på olika sätt, till exempel genom att söka information om graviditet och förlossning och genom att försöka att inte tänka på dessa frågor alls. De beskrev också att de gjorde vad de kunde för att undvika att bli gravida, och ofta kombinerade flera olika metoder.
Många beskrev att de gärna ville få hjälp att hantera sin rädsla och planera för en framtida graviditet och födsel, men att de inte hade någonstans att vända sig. De tvivlade också på att de skulle få den hjälp de behövde och möjlighet att påverka viktiga beslut (såsom förlossningssätt) den dag de eventuellt blev gravida.
Kvinnorna i studien kände de sig ensamma och övergivna i sin rädsla och i det beslut som låg framför dem. Om de vågade bli gravida såg de framför sig ett flertal allvarliga och långtgående risker för sig själva och barnet, och samtidigt möjligheten att kunna få ett efterlängtat barn och bilda familj. Om de inte vågade bli gravida, föreställde de sig istället ett liv i sorg och ensamhet. Många vägde argumenten fram och tillbaka i en oändlig förhandling med sig själva och önskade att de kunde få vårdens hjälp och stöd för att komma vidare.
Vår förhoppning med denna studie är att forskare, beslutsfattare och hälso- och sjukvårdspersonal ska få upp ögonen för denna sårbara grupp.
Vi vill uppmuntra kvinnosjukvården att ta deras behov på allvar och undersöka sina möjligheter att erbjuda dem det stöd och den vägledning de så tydligt efterfrågar.
Du kan läsa den publicerade artikeln i sin helhet här: https://rdcu.be/cYvap
Fullständig referens: Rondung, E., Magnusson, S., & Ternström, E. (2022). Preconception fear of childbirth: experiences and needs of women fearing childbirth before first pregnancy. Reproductive Health, 19(1), 1-10.
Vi vill rikta ett särskilt tack till Susanna Magnusson som arbetade med oss i denna studie som en del av sitt examensarbete på psykologprogrammet.